Bordstudsaren och tid
personliga reflektion är den att skrivandet inte ger mig något längre.
Mina dagar förflyter i samma takt och det händer inte mycket. Jag
ser på tv några timmar innan det är dags att sova och vaknar
utvilad mitt i natten. Fångar in en bok och läser till morgonekot.
Somnar om vid sju på morgonen och sover till tio. Jag har roat
mig med att ropa in några småsaker på Tradera under min vakna
tid också. Mitt sällskap är katten och mina rutiner som får tiden att gå.
Jag har fortfarande kontakt med Lovisa och Maria. Vi pratar dagligen
med varandra och funderar på att resa till Toscana i Italien under
våren. Jag har hittat ett hus i en liten bergsby som vi tänkte hyra
en vecka. Vi får se. Allt ligger på planeringsstadiet. Jag är sugen
på att fotografera fåglar i en annan miljö.
Jag lyssnar ofta på radioteatern. Reprissändningarna om nätterna tillhör
ett av mina favoritprogram. För ett par veckor sedan gick en pjäs av
Torgny Lindgren och hans fru som hette Bordstudsaren. Mycket
underhållande. Erland Josefsson och Siv Rud i sitt esse. Jag har läst
Börje Ahlsteds bok om sitt liv som skådespelare och vissa episoder från
Dramaten var roliga att läsa om. Boken andades min miljö och i mitt
minne uppstod det förflutna.
Min dotter mår inte bra. Hennes blodvärden är sämre och oron för
henne gör sig påmind dagligen. Vi träffar varandra sporadiskt. Hon lever
sitt liv med man och barn. Jag lever mitt med konst och litteratur.
Jag såg en film på tv om Afganistan och kriget. Handlingen var
dokumentär och mitt i krigets centrum filmades verkligheten. Amerikas
pojkar slogs för saken som dom sa. Deras blodiga kamp för demokratin
verkade helt meningslös och följden blev invaliditet och drogberoende.
Ibland är livet en tävling att dö först.
I morgon får vi veta hur partiet ställer sig om ledaren skall stanna
eller avgå. Jag skall sluta i alla fall.