Rättvist och ambitioner

Jag tänker ge lite färg åt min egen tristess genom att berätta om småstadens
existenser varav jag själv är en. Mina dagar flyter i stillsam takt och jag förfäras
över utvecklingen i stort. För att göra ett rättvist porträtt är pessimist mitt signum.
Jag tror inte på framtiden och drar mig till minnes min ungdom som tröst i en-
samheten. Jag har gud ske lov Lovisa och Maria och deras spirituella samtal
som gör mig levande och insiktsfull. Dom är unga och även om dom har det
svårt ibland är glädjen kvar i deras sinne. Annars är mitt umgänge begränsat 
till ett fåtal individer varav de flesta räknas som knäppgökar inklusive mig själv.
Min kommentar till det är att egenvärde räknas inte i ytliga exenser utan i själsligt
djup. Min dotter ser mina ambitioner som översittarfasoner och vill inte acceptera
mina egenheter eftersom nyfikenhet är något fult. Jag har lärt mig att kunskap är
lätt att bära. Böcker innehåller upplysningar som vi kan ta del av. Även om det stora
flertalet inte läser så föredrar jag en dikt framför en veckotidning. Jag skrev förresten
tre dikter i går och Maria skriver kontinuerligt. Det praktiska skall skötas med tanke
och framförhållning. Det är mitt måtto.