Bostadspolitik och drömmar

 
Kollektiva lösningar på bostadspolitiken har blivit allt vanligare i storsstads-
områdena. Många flyttar ihop under längre eller kortare perioder i lägenheter
där det finns plats för en till. Många yngre inleder sexuella relationer med sina
rumskompisar och det utspelar sig både dramatiska scener och romantiska
tillfällen att pröva på vuxenlivet. Även äldre finns med i dessa lösningar som 
för trettio år sedan gick ut på att hyra ut rum till studerande. Regnbågsrörelsen
och den sexuella friheten har möblerat om i svenskens medvetande och moralen
har förskjutits till en dimension där inget är förbjudet. Teatern har blivit vardag och
vardagen har blivit en plats för umgänge över alla gränser. Gränslösa drömmar
blir verklighet och många skaffar sig problem som övergår i psykiska besvär. Vems
är ansvaret i denna rundgång. Är det medborgarna eller samhället som skall förse
barnen med bostäder. Bostadsbubblan blir större och lägenheterna som finns kostar
fantasisummor och många föräldrar saknar möjlighet att hjälpa sina ungdomar. 
Därtill kommer alla flyktingar som bor under fruktansvärda förhållanden. Utvecklingen
går åt fel håll och politikerna sitter handlingsförlamade och ser hur misstron mot
deras agerande växer. Om dom överhuvudtaget agerar. Allt flyter och läkare och
sociala myndigheter försöker att pussla ihop bitarna så gott det går. Storstädernas
kriminalitet ökar med segregeringen och upplopp blir resultatet av matematiken.
Europas storstäder speglar sig i varandras misstag och rörelser med främlings-
fientlig ideologi hämtar näring i situationen. Ekonomin styr. Resultatet syns i
var mans plånbok. Orättvisorna blir vardagsproblem för oss alla.