remuluxus

barnbarns som är små. Jag är så gammal att katastrofen inte berör mig

personligen. Krigen driver människor på flykt och ekonomin i världen försvinner
i omänsklig girighet där de som verkligen behöver stöd svälter eller dör i

obotliga sjukdomar. Historiskt sett har både dynastier och länder utplånats
och med dagens facit i hand är det troligt att vi kommer att uppleva samma
scenario snart. Det blir absurt att se politiken som en lösning på problemet
när egot styr oss. Vi väljer efter våra egenskaper inte kunskaper. Ondskan

inspirerar oss att ljuga för verkligheten. Vi har utvecklat en blind tro på tekniken
som av vissa används för att styra människan i fördärvet. Religionen används
som ett instrument i det politiska spelet. Sjuka scener utspelar sig i världen
och rädslan är befogad. Har vi ingen möjlighet att sätta stopp för grymheterna.

Nyheterna speglar samtiden och vi är bundna av fascination hur brutala många

är i sin tro. Och detta utspelar sig år 2014. Och om 10 år. Hur har utvecklingen
gått då. Jag lever inte då. Men dom som lever! Har dom någon framtid. Har vårt 

samhälle vuxit förbi deras hopp. Är ett lyckopiller deras medicin. Är dom passivt
lallande i en hård verklighet. Vilken generation har framtiden framför sig. Dom

unga kanske byter könsidentitet som vi bytte skjortor på 70-talet. Blir dom
halshuggna eller profana medborgare.